Några dagar senare har segern äntligen sjunkit in, lilla Leksand vann mot stora stygga Djurgården, det är alltid något speciellt att spela mot storstadslagen. Vi vill bevisa att "bönder" som de så fyndigt kallar oss, också kan det där med hockey, vi inte bara kan det - vi andas och lever hockey.

Järnkaminerna kommer till Tegera med händerna i fickorna och fokuserar mer på att hata än att stötta sitt egna lag. Det är just hatande och självsäkra personer som man vill och älskar att besegra. Vi alla kommer ihåg Djurgårdens Henrik Eriksson när han förra året, då i en Moratröja, hånade oss med att sträcka upp fem fingrar i vädret, det var efter att de vunnit sin femte raka mot LIF.

Vad man var frustrerad och förbannad efter en sådan förlust, vi förlorade ett derby och blev hånade på köpet. Derbyt efter såg ut att bli en liknande historia, samma Eriksson kramade om Bibic efter att han stänkt dit Moras ledningsmål. Men Leksand lyckades vända och vann, blev inte den segern hundra gånger skönare när man fick se Eriksson tårögd bli intervjuad av Niklas Jihde efter matchen?  Vi hade då tagit vår första derbyseger på sex försök, jag sträckte då upp ett långt finger mot den unge herrn och visade vår winning streak. Oj, vad det kändes bra.

Det är den känslan som man får i kroppen efter att man vunnit mot Djurgården, för en gångs skull är det vi som är David och inte Goliath. Vilken magisk kväll det var när vi i kvalserien spelade ur mesta mästarna från Elitserien. Vi bönder, hade slagit ut Stockholms stolthet från Sveriges högsta serie och vi gjorde det med att spela underhållande och bra hockey.

Djurgårdens fans skriker ut hat mot oss och det är därför man älskar att vinna mot dem, de hatar även fast de är supportrar för Sveriges framgångsrikaste lag genom tiderna. Vi Leksandsfans har inte blivit bortskämda med sportsliga framgångar på en herrans massa år, men ändå så gungar och hoppar vi som att vi har vunnit Stanley Cup varje match. Varför? jo, som jag skrev tidigare så lever vi och andas hockey, i storstan så har de fotboll, innebandy och en massa andra sporter som man aldrig hört talas om. I Leksand och Dalarna så har vi hockey, bara hockey.

Vår älskade pizzabagare, försvarsgeneral och Rättvikson Alen Bibic drog iväg denna Tweet några timmar innan match: "Champions aren't made in gyms, champions are made from something they have deep inside them - a desire, a dream, a vision #KrossaDIF"

Undrar hur många av spelarna i DIF som kände precis så innan match, Muhammad Alis citat speglar årets upplaga av Leksand riktigt bra. Unga, lokala och hungriga Leksand har den där önskan, har drömmen och visionen, att krossa allt som står i vägen för att ta steget upp till Elitserien. Imorgon vill jag se våra krigare bjuda upp till daladans mot VIK och ta oss ett kliv närmare vår dröm.

 Hockey är allt vi kan och vi är jävligt bra på det.